HoneyKid

Hej Nic!
Först och främst ber jag lite om ursäkt för hur otydlig jag kan vara i bloggen ibland. Det är nämligen så att jag inte har så superdupermånga läsare vilket gör att jag utgår ifrån att alla som läser min blogg även har mig på Facebook (där jag uppdaterar sjukt mycket oftare och är sjukt mycket roligare också för den delen).

Jag står i kassan på McDonalds, kommer dock inte säga vilken resturang det är jag jobbar på eftersom jag inte vill att mina vänner ska komma och driva med mig. Jag är faktiskt otroligt imponerad över hur kul det är att jobba på McDonalds, definitivt mycket roligare och inte lika sliskigt och äckligt som jag först trodde att det skulle vara!

Hej på er!

Några fåtal kanske undrar varför jag inte lämnat lite fler avtryck här under den senaste tiden.
Det är helt enkelt för att jag inte har haft något att skriva.
Okej, där ljög jag. Det finns så otroligt mycket jag vill säga, skriva, känna, tycka, uttrycka och ibland skrika.
Men det känns inte relevant att dela med mig av allt det.

Helgen har varit helt okej.
*plockar upp mobilen och läser ett sms*
Eller nej, nu blev den precis awesome.
Onekligen den bästa vita helgen ever.

I fredags var jag på en jobbintervju som gick sjukt bra, de skulle höra av sig nu i veckan om de blev intresserade så jag hoppas att ni, tillsammans med mig håller tummarna.
Eftersom lite allt möjligt har strulat till sig i mitt liv den senaste veckan så har jag mer eller mindre kommit till insikt. Jag ska flytta hemifrån.

Jag ska och jag kommer hitta boende inom max ett halvt år, och om jag nu får jobbet, så kommer ingenting att kunna hindra mig. Det var längesedan jag verkligen hade ett konkret mål att kämpa mot. Så nu jävlar ska jag köra på.

Som endel kanske vet så åkte jag ju till Uppsala i fredags för att träffa Max.
Och herregud vad jag behövde den lille 24h breaken från Sthlm. Jag älskar ju Uppsala, och har insett att det är den enda "småstaden" kan tänka mig att bo i. Eller ja, snarare den enda staden förutom sthlm.
Anygay, jag hade det supertrevligt med Max, och förhoppningsvis dröjer det inte länge innan jag åker dit igen.

Sonia och Vincent sov här inatt, som de även gjorde i torsdags. Vi tre är verkligen ett gulligt litet gäng... minikollektivet 4 real.

Nej, jag har ingen fin musik eller ett flashigt fotografi att bjuda på idag, hoppas denna långa text kompenserar för detta och att ni gullegrisar där ute också har haft en bra helg.

Aftonbladet har nyhetstorka.

Hey du anonyma bittra människa!
Ja, jag vet vektorgrafik skall exporteras till PNG (inte konverteras, som du kallar det).
Eftersom jag inte bloggade från min egna dator där jag hade den i ai-filformat, så var jag tvungen att stressomvandla bilden på en kompis dator.

Jag erkänner att jag slarvade lite och det kanske var ett misstag av mig, hoppas att folk inte tog illa upp!

Oh herregud vilka reaktioner man fick på det senaste inlägget!
Tydligen så kan inte alla hantera att man inte är vänsterlutad inom politik.
Jag tycker verkligen synd om de som inte kan förstå varför jag föredrar alliansen.

Jag har aldrig i hela mitt liv haft det svårt, varken utbildningsmässigt eller ekonomiskt. Och med tanke på hur det har gått och hur det går i mitt liv just nu så ser det ut som om att jag inte kommer ha svårt att få jobb eller att utbilda mig till det jag vill bli.

På grund av just detta så kommer jag inte behöva de rödgrönas politik, jag kommer inte behöva söka bidrag eller oroa mig för att bli bostadslös. Så därför är jag mer lagd åt det blå hållet än det röda. För att jag tycker att individen ska ha ett ansvar och inte staten.

En annan sak som tyvärr kan vara kul att nämna, är att 90% av alla de personer jag fått nedlåtande, aggresiva och rent utav elaka kommentarer av angående att jag är blå har faktiskt kommit från piercade brudar med alternativ stil. Även folk som jag känner och främmande partyfolk som är antimoderater stämmer in på ovanstående benämning.

Fine, jag förstår att ni tycker att jag är en rikemansunge som har en framgångsrik karriär, vilket stämmer in på moderatidealet. Men de extremkommunist/feminist-brudar som ogillar det, där ser ju alla förfan likadana ut de med.

PS, flera kommentarer publicerar jag inte ens eftersom de rent utav var personliga påhopp mot min sexualitet eller på grund av att de inte ville något mer än att vara elaka.

När jag läste Wolfhound (Elin)s artikel om hur hon tänker rösta i valet så reagerade jag på texten och tänker därför skirva ett typ av "Svar på tal"

Först och främst tycker jag att det är synd att man kan störa sig så pass mycket som på några löjliga motargument som Elin säger att hon gör.
Fine, jag som är mer lagd åt det liberala hållet kan ju tycka samma sak om rödgrönas motargumet, men mig stör det inte på samma sätt eftersom jag vet vart jag står.

Sedan tänker jag inte nämna här i min blogg hur hög position mina föräldrar har, eller vilken branch de jobbar inom. För jag påverkas inte av vad mina föräldrar röstar på över huvud taget.

"Det finns föräldrar som går och lägger sig hungriga natt efter natt för att mätta sina barn, som inget hellre vill än att kunna jobba och försörja sin familj. Jobben räcker inte, utbildningsmöjligheterna finns inte, bostäderna är inte tillräckligt många och dagisplatserna är för få för att många föräldrar ska kunna ta jobb."

Bostäder, barn och mat grundas i all form av ekonomi. En god ekonomi grundas i de flesta fall på att man har en bra utbildning.
  Elin, allt ovanstående beror ju faktiskt på (med undantag för endel sjukskrivna) att föräldrarna i fråga inte har tillräckligt hög utbildning för att kunna ta sig ut eller ta sig tillbaka in i arbetslivet. Och vet ni vad, utbildningsmässigt så får du inte bara en chans i Sverige, du får inte två chanser, du får i stort sätt hur många chanser du vill.

Utbildningsmöjligheter blomstrar det om i Sverige oavsett hur mycket/lite kunskap man har sedan tidigare. Det finns invandrare som har flyttat hit, utbildat sig och idag har ett otroligt framgångsrikt jobb. Allt detta trotts att de kommit till ett helt nytt land, med ett helt nytt språk. Så de personer som är födda i Sverige borde ju tekniskt sett ha betydligt mycket bättre odds för att lyckas rent karriärmässigt.
Dessa typer av invandrare borde inte bara ses som en otrolig inspiration, utan även fungera som förebilder.

Både jag och Elin känner personer som inte gått eller har hoppat av gymnasiet, så vi båda vet hur omotiverade personer kan vara.
  Så om man kan öka möjligheterna för att ungdomarna ska få en bra utbildning redan från början, samtidigt öka motivationen hos de ungdomar som behöver det så kan man förebygga arbetslösheten bland unga. För det är där jag tror att problemet har sin början. Att man i så tidigt stadie som möjligt kan göra ungdomar och elever påminda om hur viktigt det är med en utbildning oavsett vilket typ av yrke man satsar på i framtiden.

Mer konkreta åtgärder för att förebygga arbetslöshet i tidig ålder kan exempelvis vara:

Att ge betyg från årskurs sex, och skriftliga omdömen från årskurs ett.
   Det ger eleven, lärarna och föräldrarna en starkare möjlighet att se eventuella svårigheter hos en elev i tidig ålder, vilket leder till att man lättare kan lösa de svårigheterna så fort som möjligt.

Att göra om gymnasieprogrammen.
   Göra om programmen så att man kan få elever mer motiverade till skolan genom att göra om skolsystemet så att det blir mer anpassat till såväl ambitiösa som skoltrötta elever.

Att göra om gymnasieprogrammens kursutbud.
   Jag tycker verkligen att det kändes totalt irrelevant att jag som pluggar media och vill jobba inom media behöver läsa kurser som Naturkunskap A och Religionskunskap A. Några som läser detta kanske tänker ”Men Hannes, det tillhör ju allmänbildningen”. Och ja, jag tycker också att man ska ha ”allmänbildning”. Men den kunskapen ska du ha fått redan när du gått ut årskurs nio.

Med dessa åtgärder kommer man inte bara förhinda arbetslöshet, utan även att bostadsmöjligheterna ökar hos individerna samt att varenda unge har rätt till både dagisplats och mat på bordet!
  När jag röstar, röstar jag för ungdomarna, min egen skull och den kommande generationens livschanser. För man ska ge individer så bra framtidsdrömmar som möjligt!



En alternativ valaffich jag och Erica gjorde i Grafisk kommunikation. Sjukt dålig upplösning när man omvandlar till jpgformat dock!

För bara några dagar sedan föreslogs det av Regeringen att det ska införas så kallade Elitklasser i grundskolan.
Orsaken till detta är att elever som är lite "duktigare" inom de teoretiska ämnena inte ska behöva sitta och rulla tummarna, utan stimuleras med mer inlärning inom de specifika ämnena.

Jag tycker att detta är ett utmärkt förslag efterssom att jag som har väldigt lätt för mig i skolan, redan i lågstadiet tyckte att läxorna var för lätta, att lektionerna inte var tillräckligt stimulerande osv.
Det finns ingen anledning till att låta ostimulerade elever sitta och rulla tummarna under de lektioner som enligt dem kan kännas onödiga och överflödiga.

Det finns ju redan idag skolor som har Matteklasser, Engelskaklasser och Musikklasser, så varför skulle dessa profilierade klasser inte kunna finnas för de elever som har lätt för/är intresserade av NO-, respektive SOämnen.

Däremot så kommer eleverna att på egen hand få besluta om de väljer att ansöka till Elitklasserna, då elevens drivkraft är av stor vikt. Om man vill gå i en sådan klass så kommer man att få göra ett antagningsprov som framställs lokalt på skolorna. Vilket jag tycker är bra då man kan få ut en rimlig andel från varje skola istället för ett nationellt antagningsprov som bara kommer leda till att de ledande skolorna i Sverige kan få ha Elitklasser.

De elever som väljer att inte läsa i elitklasser kommer definitivt inte att drabbas av elever som väljer det. Snarare så bör de elever som tar ansvar och är målmedvetna fungera som förebilder gentemot de elever som inte fungerar på samma sätt.

Artiklar om Elitklasser:
Expressen
Nyhetskanalen
SvD

Vad tycker ni?

Det finns människor, och det finns underbara människor.
Sedan några dagar tillbaka har ingenting fungerat som det ska. Alla tankar har trasslat ihop sig som ett kaotiskt nystan i mitt huvud, alla sanningar ligger som spridda pusselbitar inom mig.

När jag är uppe i varv, när jag är upprörd eller har alldeles för mycket att tänka på, så är det ingenting som klickar. Varken sömnen, tankegångarna eller aptiten fungerar som det ska.

Under tiden som man själv bearbetar allt krångel i huvudet, är det klurigt att samtidigt lyckas fungera socialt. Men att bre på ett leende och flaxa med armarna gör att vilken person som helst tror att man fungerar.

Men när man kommit till ro, hittar en utav de underbara människorna som säger alla rätta saker, lägger alla bitar på rätt plats och reder ut allt trassel, så inser man vilken tur man har, som har så underbara människor omkring en.

Hejsan mänskligheten.

Nu ikväll har jag gått och funderat på både det ena och det andra. Spanat in och reflekterat lite över mina vänners liv. Och vet ni vad, jag hatar att ni faktiskt har ett liv. Nej, kanske inte hatar direkt... snarare avundsjuka.
En vän lever det galna singellivet och festar nätterna långa. En annan jobbar arslet av sig och en tredje verkar ständigt ha fullt upp med hennes fashionista-life style. Många vänner reser iväg ofta, ibland inom Sverige, ibland utanför, ibland med vänner och ibland med familjen.

När sommaren är slut och allt är back to basic again, så kommer det bli som min semester. När jag vet att de flesta har skola under dagarna, jobbar enstaka kvällar, men är lediga på eftermiddagar och kvällar.

Min sommar känns helt instabil. Jag frågade mig själv tidigare idag vad det bästa med den här sommaren har varit.
Jag kom inte på någonting. Vet inte ens hur alla mina dagar och veckor har spenderats, däremot så minns jag mer av vad mina vänner har gjort än vad jag själv har.

Detta är inget sentimentalt som jag dikterar. Jag spelar ingen deppig musik i ett mörkt rum med tända ljus när jag skriver om detta. Det började bara som en notis men utvecklades med tiden till en åskådning.

Alla mina nära, jag vet vart jag har er,
men jag vet inte vart jag har mig själv.