Hela livet var mitt disco
På senaste tiden har jag känt mig riktig tråkig. Inte bara det att jag har tråkigt, utan att jag blivit tråkig som person.
Skolan håller på att ta slut, det har förmodligen bidragit till mindre att göra om dagarna, men också att jag inte åker till skolan, träffar mina vänner och sen hittar på något direkt efter skolan. Senaste veckorna har varit helt utan flow. Saker och ting klickar inte lika rätt och när jag vaknar upp klockan elva en tisdag och inser att jag inte har några planer för dagen, så känns det som om jag blivit en döende arbetslös kärring.
Däremot är jag fortfarande lika lycklig som den dagen jag skrev mitt endorfinkickade tacktal till livet, det är jag. Men som sagt, jag har blivit tråkig som person.
För två veckor sedan började jag läsa. Nu är jag inne på min tredje bok. Låter inte det riktigt nördigt? Och nördar är nog inte de mest sociala typerna så vitt jag vet.
Det var ett riktigt bra tag sen jag var ute på krogen, den senaste crazydoodle-party-maniacen jag hade var gaykryssningen som var för hela en och en halv månad sedan. Druckit har jag, men inte på partyparty-tillfällen.
Vad är det egentligen som hänt med mig? Med flummiga, lullilulliga, partypeppade, översociala och ständigt-upptagen-Hannes.
Kicken, var är den?
Kicken, vart tog den vägen?
