HoneyKid

God kväll allihopa!

Nyligen när jag i godan ro skulle sätta upp en ny affisch jag plockat ned från stan så upptäckte jag ett problem.
Jag hade för lite kludd.
Lösning: Leta efter nytt kludd.
Tror ni att jag hittade något kludd? Svar: Nej.

Jag sprang runt i lägenheten som en galning och letade på alla potensiella ställen (och icke-potensiella som exempelvis Dvdskåpet, bakom element, i tändsticksaskar och den delen av kylen där man förvarar kylklampar) som rimligtvis borde ha kludd.

Fråga 1: Var är en bra plats att förvara kludd på?

När jag efter om och men lyckats muta min 11åriga granne med en påse polkagrisar så fick jag tillslut en halv matsked kludd från hans Bionicle-poster som satt på hans sovrumsdörr. Innerst inne skrek jag av lycka, utsidan utstrålade en tacksam kaxighet, precis som min opubertala granne.

Inne i mitt rum, under affisch uppsättningen så kunde jag inte sluta fundera på kluddmysteriet.
Varför hade vi inget kludd hemma?
När jag tänker tillbaka på min ungdom, eller ja.. den tiden jag plockade upp en postit, klippte i två delar och satte upp på min vägg (med kludd ofc), så minns jag den tiden som att jag alltid hade kludd omkring mig.

Fråga 2: What the hell har hänt med allt kludd?
Fråga 3: Kan man ens köpa kludd nowadays?

Mamma hade en pysselhylla i en sekretär som stod i vardagsrummet, där fanns det alltid minst tre förpackningar kludd.
Alla lärare på min lågstadieskola satte ju förfan upp varenda lilla teckning med kludd, allt "kreativt" som eleverna gjorde skulle mot all förmodan upp på väggen. Iofs var färgen på väggen inte särskilt tilltalande, rosa-gul-aktig, men fortfarande, varenda jävla teckning. Skulle inte förvåna mig om lågstadielärare har utvecklat en kluddallergi tills den dagen de går i pension.
Men, mitt bästa kluddminne från min barndom, är ändå min egen kluddboll. Den var lika stor som en knytnäve (tja, en 9årings knytnäve iaf) och jag älskade den mer än allt annat klet i mitt rum.

Fråga 4: Vad är ditt bästa Kluddminne?

Ja, nu är affischen uppe.