HoneyKid

Nu vaknade jag av samma jävla skit igen, precis som de flesta utav mina sovmornar har förstörts av. Orgelspel. Nej, jag bor inte intill en kyrka eller liknande orgel-relatarerad byggnad.
Eftersom jag nästintill garanterat vet att inga utav de två lägenheter över mig, är särskilt musikintresserade(förutom då att grannen ovanför mig spelade lite för mycket Håkan Hellström förra sommaren) så kan jag inte mer än anta att det är de som bor tre våningar ovanför mig. Mamman är musiklärare, pappan är.. som en blandning av skogsmulle och Börje Ahlstedt, och deras barn är inte mindre än konstig.

Denna familj har med största säkerhet (OBS mina egna ögon har beskådat detta (säker källa) OBS) halv alägenheten fylld med olika instrument. Alltifrån en stålsträngad gitarr till en modernare verision av didgeridoo, men nu tycks orgeln vara mer prioriterad i hemmet. Dock vet jag inte riktigt om det är en synhtinställning som är boostad med maxvolym eller om familjen inkallat Martin Timell och Barbalala för att sedan monterat in en riktig orgel där hemma.

Däremot är jag bara tacksam över att jag inte bor i lägenheten direkt under dem, två lägenheter emellan är ju inte tillräckligt för att döda ljudet totalt. Tänk då hur det är för familjen våningen under dem.

Dagens (enda) empatiska tanke går till alla som bor på våningen under den familj som tar sitt musikintresse på för stort allvar. Var starka, håll ut!